jag vill ha mer tid. jag vill ha mycket mer tid. framför allt vill jag ha tid att vara med siri mer. vi träffas allt för sällan. den senaste tiden har det bara blivit på helgerna, knappt i veckorna alls. jag vill träffa henne hela tiden ju. eller i alla fall varje dag. nångång varje dag. men samtidigt vill jag ju göra så mycket annat. jag vill bli så bra på att göra typsnitt att jag kan döpa om mig till rudy, jag vill att speedway ska gå så bra att vi kan kalla oss chill-kungar, jag vill designa skivomslag, jag vill göra harald. jag vill starta en tidning som ska kicka allas rumpor. jag vill...
...jag vill starta 3 band. det ena skulle spela tvåackords-skrammel-musik, a la spacemen/loop etc. det andra skulle spela glad pop som boo radleys gör på »find the answer within« och det tredje skulle spela nån expreminell musik som var typ snygga dnb-trummor, massa tuffa ljud och massa skumma effekter. distade orglar och samplade tunnelbanor.
jag vill göra kläder.
jag vill göra paraplyer.
jag vill starta ett eget tuggimmimärke.
jag vill bli kung.
och jag ska göra allt. nån gång. jag lovar.
men jag vill ju vara med siri hela tiden. jag vet inte hur allt ska gå ihop. men det ska det. jag lovar. man kan inte ge upp på grund av töntiga saker som tid. tid är inget. jag är 19 år gammal. visst fan har man tid då. jag är inte 25. jag är 19. jag är inte 30.
det är jävligt skönt. att veta att man har tid. trots att allt kan vara stressigt ibland. så har man många år på sig. ted sa "Hjälp peter, om 10 år är vi 30!". Visst är vi det. men 10 år är länge. otroligt länge. jag menar, hur var allt för tio år sen? hur var allt för fem år sen? hur var allt för ett år sen? ganska annorlunda. man var ganska mycket mindre. man visste ganska mycket mindre. man hade gjort ganska mycket mindre.
jag tror att jag kan hinna göra allt jag vill. innan jag är 30. det är ju det allt går ut på - att ha kul. att kunna göra det man vill. jag fattar inte mig på de som slänger bort sina liv på jobb som de inte trivs med bara för att det ger pengar. jag hade utan tvekan hoppat av och börjat stämpla om jobbet inte gav mig nåt annat än pengar. vad är det för vits att gå upp på morgonen om nån annan ska bestämma vad man ska göra på dagen? eller om man bara gör allt för pengarna? man slänger ju bara bort livet. man lever ju bara en gång, och det kan ju fan ta slut i morrn. inte ska man slänga bort livet framför en svets i en mörk fabrik eller som html-slav på en stor webbyrå eller nåt annat skit. hellre ligga i gräset och titta på fåglarna. kanske med mindre lön, men visst måste man må bättre då? jag tror det.
jag hade tänkt skriva om åldersgränser. det blev visst inte så. istället så skrev jag mot mig själv.