På kvällarna, det är då allt känns tomt och hopplöst. det gör det nu, faktiskt. det känns som om det var bättre innan, i våras, förra vintern, förra hösten. Det fanns liksom saker som betydde så mycket och saker var så annorlunda. man var mycket med vännerna, och vännerna var med varandra. Lyssnade på musik. spelade musik. och sådär.

har läst mina gamla anteckningar. typ "jag vill ha mer tid till min hemsida - men inte på helgen för då gör jag annat". Kan man ju jämföra med nu.. bah! vadå annat? vadå annat än sitta framför datorn 4312434 timmar om dygnet? det gör jag ju inte, jag bara sitter och stirrar in en jävla mongoskärm. jag blir så jävla trött på det, jag har en glasruta som bästa jävla vän. det suger. men ändå.. jag.. vill ju?

det börjar bli som en jävla drog. helvetes skit. man bara sitter här trots att man borde göra annat. orkar inte göra saker som man ska. jag har en massa domäner och räkningar och skit som ska betalas som jag bara skjuter framför mig. senare liksom. FAN VA JAG ÄR PATETISK! skulle jag inte vara mig skulle jag förakta mig. eller tycka jag var.. körd. för jag är nog det..

Vart har jag kommit på ett halvår? vad har jag gjort? gjort en massa hemsidor, blivit aningen bättre på design och skit, bett till emigre och... inget mer. varit med vänner? näe. festat? knappast. varit utanför dörren? bah. jag har inte pratat med de få vännerna jag har på nån vecka, än mindre träffat dom. jag är löjlig, vet du det, löjlig. jag dissar mig själv fethårt. bläk.
det skulle varit som för ett halvår sen då man hade rolig frisyr, avgudade johan holmlund och ville döpa sig till till piotr kevin boom. och såg ut såhär:

säkert.

fast annars är det ju bra på ett sätt. eller, jag har fått fax av siri, pratat med siri och chattat med siri. jag saknar henne så jag håller på att gå av.
det här går ju fan inte.

nu ska jag dö ett par timmar.

pussochkram

/peter - sirikomhemnu!