... och så var det måndag igen. en till helg har försvunnit spårlöst. jag gjorde inget särskilt mer än var på en underbar konsert.
och det är en sak jag har funderat på. nu när man inte går i skolan, hur lätt tristessen och likgiltigheten slår igenom. jag menar såklart inte att jag längtar tillbaka, det vet ni ju att jag inte gör, men då hade man mål i alla fall. var det inte friluftsdagen om två veckor så var det höstlovet, jullovet eller i alla fall sommarlovet. det drev en på nåt sätt, tillochmed dagar man visste att man slutade 12 gjorde en så förbannat lycklig att man kunde leva på den hur länge som helst.
så är det ju inte längre. alla dagar ser lika ut, och det är ju det man har längtat efter på nåt sätt. eller i alla fall att slippa alla läxor, krav, press osv.
fast ändå. jag kan inte hjälpa att jag känner en stor del tristess. att jag måste ha mål för att gå vidare.
jag tror man måste varje helg göra nåt som är rätt annorlunda. något som man på måndagen kan känna av liksom. det kan vara att klippa håret, att köpa en ny jacka eller en ny skiva eller vad som helst, att städa hela huset. något som man på måndagen kan se tillbaks på och se att man verkligen hade en helg, att man gjorde något, att man inte bara sov. och hur patetiskt låter inte det egentligen? städa för att leva. bah! men det känns så nu, att man måste utnyttja sin tid.
en annan sak som jag funderat mycket på är isolering. jag är ganska isolerad. jag har kanske 3 vänner som jag träffar lite då och då, och så lite vänner till dom som har blivit mina vänner men allt som allt uppgår det max till 10 personer. mycket har väl att göra med att jag tycker det är roligare att sitta hemma vid min dator (ja) än att gå ut, tyvärr. jag är en datanörd men det går inte en dag utan att jag önskar att jag inte var det. eller, jag funderar i alla fall på hur det skulle varit att ha ett liv. tänk om man inte hade haft en dator och aldrig hamnat där man är. vore ju helsjukt. kan inte tänka mig det.
men jag har ju vänner här. min kusin (21 år från halmstad) frågade mig vad jag brukade göra i våras nån gång. jag sa "jag har inte så många kompisar så jag gör inte så mycket. men jag har många kompisar genom datorn så jag trivs ändå". och han sa "VA?! låter ju inte så jääävla kul direkt!!".
det jag skulle komma fram till är att det är sån tur att jag har siri. hon gör så jag inte är helt isolerad från verkligheten, tack vare henne så kommer jag ut ibland, jag gör ibland saker på helgerna och sånt. därför är ju siri bäst. eller inte därför. många tusen anledningar till. men bäst är hon. (även om hon ska åka till indien allt för lång tid). jag är kär i siri.
oj det blev långt nu på måndagsmorgonen.
dödade för övrigt kamsen i går. var inte så kul. ta en titt själv.
puss och kram