första intrycket måste vara de viktigaste som finns. eller i alla fall nåt av det viktigaste. den bild man får av en människa då är väldigt svår att göra sig av med eller ändra på.
inom en minut tidigare idag så träffade jag idag två personer som jag inte känner alls egentligen. den ena har jag bara träffat en gång innan, då festade vi otroligt mycket ihop, och det första han frågade idag var ifall jag kom ihåg honom. hans bild av mig som överberusad och allmänt jobbig och äcklig är nog inte lätt att ändra. det är ju verkligen inte så att jag är sån egentligen, eller det kanske händer ibland men inte är det ofta.
den andra personen jag träffade var en kompis till en gammal kompis som jag inte har träffat på över 2 år. han undrade vad jag sysslade med nu för tiden och jag sa att jag jobbade med internet och sånt. "håller du på med datorer?" sa han och jag, som är van vid att alla vet vad jag gör, blev rätt ställd och sa bara "näää inte alls, jag bar håller på med det dygnet runt" (en för övrigt otroligt dum och pinsam kommentar).

sen kom min tunnelbana.

han kommer förmodligen ha den bilden av mig fram till nästa gång vi träffas (om vi nu gör det) som nån som tycker han är ascool för han sysslar med datorer. så är det ju inte, snarare tvärtom.

jag vet ju själv att jag har massa bestämda ideer om folk. såna som jag inte känner, såna jag aldrig träffat eller såna jag bara känner litegrann. se bara på alla kändisar, man vet ju redan hur dom är fast man aldrig har träffat dom.

ganska hemskt är det. det borde ju inte vara så. man vill ju vara fördomsfri, med fördomar och stela bilder kommer man ju ingen vart. lära sig tänka eller hur? jag ska det. nån gång.

p&k

/peter